Det var under sjukgymnastutbildningen som jag först kom i kontakt med Basal Kroppskännedom, BK. Det var kärlek vid första ögonkastet kan man säga. Sommarlovet 2002 deltog jag i en träningsgrupp i Basal Kroppskännedom och påbörjade därmed det egna regelbundna övandet som pågått sedan dess.
Lärling i Basal Kroppskännedom 2003-2004, egentligen finns det ingenting som heter lärling i dessa sammanhang men det stämmer i praktiken. Jag hade den otroliga förmånen att i början av min sjukgymnastkarriär arbeta nära samman med Monica Möller som har terapeutisk kompetens i Basal Kroppskännedom. Hon sporrade mig i att tidigt våga hålla i egna grupper, trots min ringa kompetens, där hon deltog och gav mig feedback efteråt. Dessutom deltog jag i de grupper hon ledde så att jag fick mycket egen träning vilket var en absolut förutsättning.
Det var Monica som under denna tid introducerade mig i tai-chi chuan och den korta yangformen. Hon presenterade mig också för föreningen Zenvägen där jag gått kurser i såväl meditation som tai-chi. Jag är Monica oändligt tacksam för att hon tog mig under sina vingar.
Under min vidareutbildning mot terapeutisk kompetens i Basal Kroppskännedom har jag genom åren stött på flera olika lärare från Institutet för Basal Kroppskännedom.
Lärarna har en gemensam grund men är individuellt mycket olika och har alla inspirerat mig, var och en på sitt sätt. Jag vill särskilt nämna några: Vivianne Nordwall fick mig tidigt intresserad av ljudandets betydelse. Monica Mattsson betonade betydelsen av att skapa trygghet i rummet. Kerstin Persson har lärt mig att lyssna och guida med mina händer och Ingrid Olsson Nordgren har väckt den sanna upptäckarglädjen och nyfikenheten.
Tai-chi chuan
Mitt intresse för BK har lett mig till dess källa, tai-chi chuan. Sedan 2010, då jag träffade Caroline Ross och Gudrun Gylling för första gången, har tai-chi kommit att bli en allt viktigare del av mitt liv. Efter att ha lärt mig den långa yangformen av Gudrun Gylling så började jag som hennes hjälplärare. Då hon flyttade från stan 2015 tog jag över hennes kurser i Göteborg. Caroline Ross fortsatte komma regelbundet till Göteborg och gav workshops. Av henne har jag lärt mig den korta yangformen, som är den jag lär ut nu, och hon var den som introducerade de spännande parövningarna för mig. Varje sommar sedan 2016 åker jag till London och på vår och höst till Aberdeenshire i Skottland på träningsläger med Master Mark Raudva och sedan 2020 är han min tai-chi Master. Genom åren har jag tagit flera individuella lektioner för honom, särskilt intensivt under ett år 2023/2024 då jag reste till honom en vecka i månaden för intensiva studier. Varje gång påminns jag om hur enormt mycket det finns kvar att lära. Jag befinner mig ännu bara i början av min resa och det är samtidigt det som är så inspirerande. Ju mer jag lär mig, desto mer inser jag att jag inte begriper. Det finns så mycket djup i denna visdom, lager på lager på lager i det oändliga tycks det.
Det som lockar mitt intresse så mycket med tai-chi chuan är att jag känner att den verkligen påverkar mig på så många plan; fysiskt, mentalt, och själsligt. Det har även BK gjort och jag är tacksam för att jag mötte BK först eftersom det gav mig möjlighet att i lugn och ro stärka mitt kroppsjag utan att samtidigt behöva relatera till andra så mycket. I BK kan man vara lite introvert i början av sitt övande, men sen övar man sig också där alltmer i att ha ett öga öppet utåt och ett öga öppet inåt parallellt. Att vara medvetet närvarande på flera plan samtidigt, i sig själv, i rummet och i relation till andra. Det finns parövningar i BK i vilka man kan öva detta, ofta lånade från tai-chin. Parövningarna som finns i tai-chi såsom jag lär mig av Master Mark finner jag långt mer intressanta. De har ett större djup.
Det är helt säkert så att det är tai-chin som formar mig på ett sådant sätt att jag får allt lättare för att vara fullt närvarande i mig själv också i mötet med andra. Jag kan ta saker mer med ro, med en känsla av att det ordnar sig. Jag blir inte längre livrädd för att ställas inför saker jag inte kan utan kan möta förändringar med ett mer öppet sinne.
Tai-chi är så komplext. Det ger mig en större utmaning. Många är de gånger jag stått inför att lära mig ett nytt moment och tänkt att ”Det där klarar jag aldrig” och sedan fått revidera det uttalandet för det klarade jag ju visst. Detta gör något med en människa, en känsla av att ingenting är omöjligt växer fram bit för bit. Det spiller över till vardagen och gör att det blir lättare att möta motgångar.
I tai-chi lär man sig att släppa görandet till förmån för varandet. Det som är så himla spännande är det att det som sätter qi i rullning är just att ge efter, ge sin tyngd. Tänk att det i just detta finns så mycket kraft!