Tai-chi chuan är från början en kinesisk kampkonst som övas in genom en serie långsamma rörelser som vävs samman till en form där andningen är den bärande rytmen. Man söker det rätta flödet i rörelserna där qi, livskraften, får fritt spelrum. I rörelse flöda som vatten, i stillhet var fast som ett berg, heter det. Idag utövas tai-chi främst för sina goda hälsoeffekter. Tai-chi kan beskrivas som en slags meditation i rörelse.
Utöver olika varianter av formen, som utförs med eller utan vapen, erbjuder tai-chi även flertalet olika partnerövningar i vilka man kan öva upp sin förmåga att lyssna in och relatera till en annan människa. Dessa är från början tänkta som övningar i kamp och självförsvar, men det krävs ett intensivt, hängivet och mångårigt utövande för att i praktiken kunna använda tai-chi som ett effektivt självförsvar. I tai-chi lär man sig att lita till sitt sinne/medvetande istället för till yttre muskelstyrka. Eftersom man i tai-chi lär sig att möta det hårda (yang) med det mjuka (yin) och att låta qi-kraften flöda fritt genom kroppen så saknar kön, ålder eller muskelstyrka betydelse i mötet med en partner. Därför passar tai-chi alla.
Tai-chi påverkar hela människan, såväl fysiska, mentala som själsliga aspekter av henne. Genom hängivet partnerwork och utövande av formen lär vi kroppen ett skonsamt rörelsemönster för muskler och leder. Vi förbättrar vår hållning, balans, koordinationsförmåga, koncentrationsförmåga och lugnar sinnet. Vi lär också in ett mer avslappnat förhållningssätt till det som sker och står bättre rustade inför förändringar. Allt detta minskar vår känsla av stress och har också visat sig kunna sänka blodtrycket.
Historik
Tai-chi chuan kommer från Kina. Exakt hur gammalt tai-chi är, är det ingen som vet så jag nöjer mig med att säga att det har mycket, mycket gamla anor. Varför det är så svårt att säga exakt handlar om att det var lite hemligt till en början, man höll kunskaperna inom ”familjen” och det var endast män som fick utöva det. Det var först på 1950-talet som tai-chi kom att spridas världen över.
Det finns fem olika stilar som dagens tai-chi härstammar från: Chen-, Yang-, Wu-, Sun-, och Peking-style. De grundläggande principerna såsom t ex att sjunka ned och slappna av, den upprätta hållningen, och det kontinuerliga flödet är detsamma i samtliga även om stilarna skiljer sig åt en del.
Teorin
Under århundraden har de olika mästarna inom Tai-chi chuan skrivit ner sina betraktelser och sina upptäckter. Mycket av det som skrivits bygger på taoistiska och filosofiska begrepp. Där nämns tidigt ett antal principer som är genomgående för all form av tai-chi än idag. Man talar om Tao, den naturliga vägen och använder bilder från naturen och jämförelser med djurens rörelser för att peka på den rätta metoden.
Tai-chi är det egentliga namnet på yin och yangsymbolen och chuan betyder näve. Yin representerar här den mer inåtriktade, meditativa energin och yang den expressiva.
Tai-chi har rötter i kinesisk filosofi, främst i taoismens tänkande om balansen mellan de två krafterna yin och yang som är varandras motsatser och som samtidigt inte kan existera utan varandra, och det har sina rötter i den kinesiska medicinens människosyn. Qi ses som livskraften, energin som finns i allt och som i människan flödar i kanaler. Enligt kinesisk medicin är människans hälsotillstånd och harmoni beroende av balansen och det fria flödet i detta system.